i månskensljus var jag vacker och bedårande och underbar, nästan som dig
jag skulle vilja kunna kalla mig konstnärlig men jag passar liksom inte riktigt in. inte än. fastän jag dricker något som har färgen orange
solen sken på något jag inte såg, dit ögonen inte når. en pärla som bildar något, men vad
det var bra, det är bra. fastän världen snurrar och jag inte hänger med. gör du det, lyssnar?
glas och dörrar och fönster
i en rosa ask
hur kan det regna så mycket, det borde ta slut... någon gång
det var som om hela världen skrek nej men jag sa ja
så mycket sommar, att ligga i en kohage och njuta av att bara vara
en blomma, en växt, ett minne.eller
svart vita gummistövlar i ett hav av skog
att gå vilse i sig själv är inte så lätt, men du är pricken som säger "här är du"
visste du vart vi skulle,fastän du sa nej, ville du bara inte ha med mig?
och dina ord förgyllde min dag och natt när du fylld med alkohol sa i telefonen "vi kommer bli tillsammans"
"med solen i ryggen och vinden i mitt hår" ekade i huvudet som till livet
jag sa att jag förstod, att jag visste. fastän jag inte fattade någonting
jag menade inte detta, fastän jag sa det då
man ska vara stolt över vart man kommer ifrån, och jag är stolt, nästan så det gör ont
även om jag aldrig vart där så kändes det som om jag hittat hem. på något sätt. om ni förstår
någonstans gick vi och någonstans i allt hittade jag rätt och allt var så vackert att jag fällde en tår
och gråten är min där du gråter
som ett mixband som man inte vill tappa bort
och även om det inte skulle vara så, vart det så det blev
det är svårt att veta vart man ska när allt är ut och in
smultron och socker
juni och solen höll mig varm när du inte var nära
en fårskalle eller två, en ko i det gröna och sköna
det stora mot det oändliga
knopparna brast ut i sång när jag skrek ut i den tomma luften som var fylld av dig
jag gick dit och fick se mitt nya. en konstig känsla. men bra
när orden tar slut, då tar jag i botten
i mars byttes det stora mot det lilla
inom två minuter hade du mig, du har mig
även snöns var grå, fastän den ska vara vit. hade du gått vilse?
fram eller tillbaka, men här är jag nu
svart men ändå lite brun, var du
du varken ser eller hör men en blå sten ska vara med
och i skuggan av det grå, vart jag svart och du vit
du vet att jag aldrig glömmer, vem skulle kunna göra det?
i höstsolens strålande ljus var du allt och ingenting
när jag träffade dig var jag lila och svart
jag saknar en del av mig själv
red life and green shadows
-
bara bilder här
ord kommer finnas på http://anotheryou.blogg.se
lägger upp gamla som nya bilder
så ni vet