i månskensljus var jag vacker och bedårande och underbar, nästan som dig





jag skulle vilja kunna kalla mig konstnärlig men jag passar liksom inte riktigt in. inte än. fastän jag dricker något som har färgen orange








solen sken på något jag inte såg, dit ögonen inte når. en pärla som bildar något, men vad




det var bra, det är bra. fastän världen snurrar och jag inte hänger med. gör du det, lyssnar?






glas och dörrar och fönster



i en rosa ask


hur kan det regna så mycket, det borde ta slut... någon gång












det var som om hela världen skrek nej men jag sa ja






så mycket sommar, att ligga i en kohage och njuta av att bara vara







en blomma, en växt, ett minne.eller


svart vita gummistövlar i ett hav av skog





att gå vilse i sig själv är inte så lätt, men du är pricken som säger "här är du"



visste du vart vi skulle,fastän du sa nej, ville du bara inte ha med mig?


och dina ord förgyllde min dag och natt när du fylld med alkohol sa i telefonen "vi kommer bli tillsammans"



"med solen i ryggen och vinden i mitt hår" ekade i huvudet som till livet




jag sa att jag förstod, att jag visste. fastän jag inte fattade någonting


jag menade inte detta, fastän jag sa det då




man ska vara stolt över vart man kommer ifrån, och jag är stolt, nästan så det gör ont




även om jag aldrig vart där så kändes det som om jag hittat hem. på något sätt. om ni förstår




någonstans gick vi och någonstans i allt hittade jag rätt och allt var så vackert att jag fällde en tår












och gråten är min där du gråter








som ett mixband som man inte vill tappa bort




och även om det inte skulle vara så, vart det så det blev





det är svårt att veta vart man ska när allt är ut och in



smultron och socker





juni och solen höll mig varm när du inte var nära





en fårskalle eller två, en ko i det gröna och sköna










det stora mot det oändliga



knopparna brast ut i sång när jag skrek ut i den tomma luften som var fylld av dig






jag gick dit och fick se mitt nya. en konstig känsla. men bra



när orden tar slut, då tar jag i botten



i mars byttes det stora mot det lilla




inom två minuter hade du mig, du har mig





även snöns var grå, fastän den ska vara vit. hade du gått vilse?



fram eller tillbaka, men här är jag nu



svart men ändå lite brun, var du



du varken ser eller hör men en blå sten ska vara med



och i skuggan av det grå, vart jag svart och du vit




du vet att jag aldrig glömmer, vem skulle kunna göra det?


i höstsolens strålande ljus var du allt och ingenting


när jag träffade dig var jag lila och svart



jag saknar en del av mig själv



red life and green shadows




-

bara bilder här
ord kommer finnas på http://anotheryou.blogg.se
lägger upp gamla som nya bilder
så ni vet


RSS 2.0